mailKontakt
Zur Analytik fordern Sie unser kostenloses Blutentnahme-Kit an. Melden Sie sich gerne unter der Telefonnummer +49 (0) 33203.87 94 20 oder labor@dedimed.com

INFORMATION OM BORNA-VIREN FÖR DRABBADE OCH LÄKARE

Stand September 2017

 

Vad är borna virus?

  • Borna virus är små virus med genetiskt material från RNA (ribonukleinsyra) som är allmänt relaterade till mässlingvirus, men till skillnad från mässlingvirus kvar i kroppen hela livet utan att förstöra celler. Borna virus bildar sin egen familj av virus (Bornaviridae), av vilka minst sex arter är kända, stammar som finns i reptiler, fåglar och däggdjur.
  • Virustypen BDV-1 (Borna Disease Virus 1), som drabbar människor och deras husdjur (häst, katt, hund etc.), är utbredd över hela världen. BDV-1-virusstammarna är nära besläktade i sitt genom. Borna-virus är bland de äldsta virusen och har till och med lämnat bestående spår i mänskliga och förfädernas förfäder i minst 40 miljoner år.

Hur vanliga är BDV-infektioner hos människor och hur blir man smittad?

  • BDV-1-stammar förekommer ofta olikt i världsregionerna. Hittills har de upptäckts hos 10% till 30% av den vuxna befolkningen (bevis från Kina, Europa, Australien). Hos majoriteten av de smittade förblir infektionen symptomfri och förblir därför obemärkt (> 80%). Var sjätte infekterade person (16-17%) löper ökad risk att utveckla en psykisk störning under deras liv. I förhållande till hela befolkningen har var tjugonde person (5 av 100 personer; 5%) en ökad risk för sjukdom. Hälsorisker för infekterade människor uppstår främst när immunsystemet försvagas, vilket kan aktivera sovande (vilande) Bornavirus.
  • Smittvägarna är fortfarande till stor del oklara. Det finns indikationer på att infektionen inträffar tidigt och obemärkt (under graviditet; från person till person, t.ex. via nässekretioner). Förekomsten av symptomfria infekterade personer, d.v.s. okända infektionskällor, är relativt hög med 10-30%, se ovan. Infektion med infekterat husdjur är tänkbar, men inte regel.
  • Till skillnad från de låga chanserna att förhindra infektion kan risken för att utveckla infekterade personer bestämmas individuellt med moderna diagnostiska blodprover baserade på koncentrationen av virusproteiner och immunkomplex (se nedan).

Vilka organ i kroppen påverkas av BDV?

  • BDV påverkar företrädesvis den gamla delen av hjärnan, som sammanfattas under termen ”Limbiska systemet” och är involverat i känslor, humör, inlärning och minnesbildning. BDV påverkar också vita blodkroppar. Detta gjorde det möjligt att med ett litet blodprov utveckla testsystem för att diagnostisera en infektion.

Vilka symtom kan utvecklas hos infekterade människor?

  • Aktiverad BDV-infektion är mycket vanligare vid akut endogen depression (80-90%), som står för hälften av all depression, vid kroniska tvångssjukdomar (50-60%) och vid kroniskt trötthetssyndrom (CFS) (30-40 %). Korssymptom inkluderar främst kognitiva störningar, t.ex. minskad intellektuell prestanda och minne, långsammare tänkande, uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter och inlärningsstörningar (särskilt hos barn och ungdomar).
  • Det finns indikationer (djurmodeller) på att vissa virusproteiner stör balansen av hjärnans budbärare och därmed bidrar till spektrumet av symtom. Andelen BDV-infektion till de nämnda komplexa kliniska bilderna har ännu inte slutgiltigt klargjorts och är därför föremål för kontroversiella åsikter.
  • Kognitiva störningar är mångfacetterade och kan också förekomma vid andra kroniska infektioner, såsom infektioner med borrelia, Bartonella och Toxoplasma. Därför är differentiell diagnostik med hänsyn till de nämnda infektionerna viktigt. Symtomen kan också ha uppstått som ett resultat av en dubbel multipel infektion och sedan kräver olika behandlingar.

Hur kan BDV-infektion upptäckas eller uteslutas?

  • BDV-infektionen går hos en infekterad person (eller djur) igenom vilande och aktiverade faser (akut och kronisk). Idag finns modern diagnostik baserad på Enzymkopplad immunadsorberande analys, (ELISA) som uppfyller den dynamiska kursen och kan skilja mellan dessa faser. Endast ett litet blodprov (1-5 ml serum eller plasma) krävs, som kan transporteras utan kylning.
  • I aktiverade faser uppstår så kallade immunkomplex (BDV-CIC) alltmer till följd av en ökad bildning av virusproteiner (antigener), som kommer in i blodplasma och sedan orsakar produktion av antikroppar. Ett screeningtest mäter BDV-CIC, som består av virusproteiner och patientantikroppar och är bara påvisbara när virusen har multiplicerats. Detta test visar befintliga kroniska (aktiverade) infektioner.
  • Vid akut sjukdom bör virusproteinerna (antigenerna) också bestämmas. Tillsammans med CIC (eller ensam) indikerar de en akut ökning.
  • Sedan början av BDV-diagnostik har antikroppstester baserade på immunofluorescens (IFT) erbjudits i stor utsträckning. I det positiva fallet indikerar de förekomsten av en infektion, men säger ingenting om virusaktiviteten. Ett negativt antikroppstest utesluter inte infektion, eftersom antikroppar är bundna i cirkulerande immunkomplex beroende på mängden proteiner som produceras av viruset (antigen) och därför faller under detektionsgränsen.

Hur kan BDV-infektion behandlas?

  • Ett positivt screeningtest (BDV-CIC) och/eller positivt antigen test öppnar upp ett antiviralt behandlingsalternativ för patienter med ovanstående kliniska diagnos och symtom.
  • Den aktiva substansen kallas amantadin (sulfat) (AS) och har visat sig vara mycket effektiv mot naturliga borna virus hos människor och hästar i cellkultur och i kliniska pilotstudier. Amantadin är en väl tolererad, mycket lång känd aktiv ingrediens som är godkänd mot influensavirus. Receptet mot det av den behandlande läkaren är möjligt inom ramen för en off-label användning. AS hämmar virusreproduktion och därmed produktionen av skadliga proteiner. Majoriteten av infekterade akut deprimerade patienter gynnade hållbart med sjukdomsförbättring (studieresultat), parallellt med minskningen av virusmarkörer i serum / plasma. AS kan ordineras förutom antidepressiva och många andra mediciner (inga oönskade interaktioner, ingen nedbrytning i levern).
  • Dosering: 2 mg till maximalt 4 mg AS dagligen per kg kroppsvikt. För en 75 kg patient är detta 150 till maximalt 300 mg AS i tablettform dagligen. I början med 1 mg AS per kg kroppsvikt de första tre till fyra dagarna. Intagsschema: 1-1-0 eller 1-0-0. Behandlingenslängd: vanligtvis 3 månader, klinisk förbättring förväntas under den första månaden. Fördragsamhet: mycket bra inom det angivna doseringen. Rastlöshet och nedsatt sömn är möjlig under den första veckan (därefter intagschema 1-0-0).
  • AS har en virostatisk effekt, d.v.s. virusaktiviteten reduceras permanent, men infektionen kan inte elimineras. Kliniska återfall med återaktivering av vilande bornavirus är möjliga, men är mildare och mindre vanliga vid framgångsrikt behandlade än hos obehandlade patienter. Vid misstanke kan ett diagnostiskt blodprov klargöra om det finns ett återfall som kräver antiviral behandling eller inte.

Hur kan framgången med behandlingen övervakas?

  • Framgången för den antivirala behandlingen kan kontrolleras med hjälp av differentierad diagnostik (CIC och antigentester), vilket således ger ett värdefullt beslutsstöd för medicinska åtgärder. Blodtester bör vanligtvis utföras efter 6 och 12 veckor under behandlingsfasen. Efter 6 veckor indikerar en minskning av CIC- och / eller antigennivån att behandlingen fungerar.
    Efter 12 veckor, inga antigener och lägre CIC värden än initialt upptäcktes, innan AS avstås (över 4-7 dagar) med dosreduktion. Om framåtskridandet är försenad kan behandlingen fortsättas, vid behov genom att öka dosen, enligt medicinsk bedömning och under diagnostisk kontroll (var sjätte vecka).